Blir man inte oerhört sentimental och naiv på kvällar och nätter?
Jag får alltid för mig massa saker som jag ska göra, t.ex. börja träna, äta nyttigare och ta hand om mig och mina nära bättre. Men när man vaknar på morgonen är det som om någon har gått in med en lövblåsare i hjärnan på en, man har glömt bort, eller snarare förträngt allting. Dissar det underbart smarta man har kommit på kvällen innan och fortsätter precis som vanligt... ända fram till nästa kväll.

Jag tänker nog skriva precis allt möjligt i denna blogg, mina egna saker såsom ointressanta saker som jag har gjort på dagarna, musik och självklart försöka få igång kameran igen. Det har rått fototorka i mitt liv nu ett tag, och det känns åt helvete om jag ska vara ärlig! Men är det snö och äckel ute har man ingen lust att krypa runt för att fota något, eller ens gå ut om jag tänker efter. 

En annan sak som i alla fall händer mig på kvällarna är att jag börjar lyssna på sorglig musik. Min rektor frågade faktiskt mig igår om jag hade lätt för att gråta. Jag svarade "bara på nätterna", hon sade då att hon hade misstänkt det, att jag är en typisk sådan som håller masken för omvärlden och sedan brister inombords. Det var i övrigt inte ett så uppiggande samtal som man nog kan ana. Nu ska jag nog försöka lyssna på hjärndöd musik för de som inte orkar tänka. Usch, tycker inte om att precis ALLA låtar handlar om kärlek, man skulle bara vilja stänga av det livet ett tag och få tänka på lite annat.

Nu fick jag med ganska mycket i ett enda inlägg, förresten så ska jag fixa designen här, för jag tänkte -hör och häpna- bli lite aktiv här! Jag tänkte i och för sig leja bort arbetet till min kära vän, men det kommer i alla fall inom sinom tid!

I'm dancing with tears in my eyes, just fighting to get through the night